»Nyheter

»Bekanta

»Om och kring Backe

»Backe folk

»Släktforskning

»Släkt-träd

»WEB-tools

»On-line spel

Eller skicka oss ett e-mail.

Ärligt talat är han ingen stor vin-kännare, men en sak har han lärt sig. Rioja-vin från ett bra år är aldrig fel. Här kan ni hitta en lista på vilka år som har varit bra (och mindre bra) i Rioja. Forts

Han växte upp i Sil där fadern Albin drev sitt skrädderi och började med affärer i liten skala redan som 8-9 åring. Då blev han ombud för såningsmannen, J.L Saxons välkända veckotidning, som på den tiden kostade 12 öre exemplaret. Sortimentet av veckotidningar utökades med Smålänningen och Hemmets Journal. Förtjänsten var blygsam på att sälja tidningar i en liten by, men det blev dessutom någon liten bonus i form av bokgåva till jul...
Sen blev Helge också agent för trädgårdsfröer. Han tog hem provpåsar, gick runt i gårdarna och tog upp order, och levererade fröerna så småningom, till glädje för grönsaksodling och blomsterprakt i Sil med omnejd.

"När jag var fjorton år, och skulle ut för att få ett jobb, blev det som hjälpreda i affären hos Karl Lundgren i Imforsmo", säger Helge. 15 kr i månaden, och maten, hade jag i lön.
Karl Lundgren hade tidigare varit handlare i Sil. Efter ett par år i Imforsmo kom Helge till Karls broder Petrus Lundgren i Ramsele. I dennes affär arbetade han under fem års tid. Helge var också något halvår hos Karlströms i Ramsele för att lära sig kötthantering.

Ganska plötsligt etablerade sig så Helge som egen affärsidkare hemma i Sil. Där hade köpman Gottfrid Johansson från Backe en filial. Helge fick veta att affären var till salu, och blev ägare till affär med varulager och inventarier för 1 089 kronor. Men år 1937 (22 år gammal) var det inte frågan om att lägga upp den summan i en handvändning på bordet.
"Det låter ju inte mycket pengar nu, men då var det jävulusiskt svårt att få fram pengar".

När kriget kom, och därmed inkallelserna, fick även Helge Forssén ge sig iväg ut i beredskapen. Första inkallelsen kom 1940 och han gjorde då tio månader i ett svep. Sen blev det ytterligare 4-5 gånger under krigsåren som han låg inkallad. Det blev hustrun som fick ta ansvaret för affären, och för barnen.

1947 kunde Helge Forssén flytta affärsrörelsen till nybyggda lokaler, och lämna den gamla butiken som ursprungligen hade använts som bagarstuga på Lars Petter Erikssons gård. Den nya byggnaden hade i början enbart utrymme för affären, men 1957 fullbordades fastigheten med tillhörande bostad.

När Helge Forssén började som handlare i Sil fanns skola och post i byn. Konsum hade affär. Pappa Albin hade för övrigt varit med om att starta konsumaffären.
På 40-50 talet var det folkrikt, ca 200 personer i Sil och angränsande byar. Bara i Valåbräna hade man ett tag bortåt 30 invånare.

Men när den stora utflyttningen satte in, så märktes det naturligtvis även på affärsomsättningen. Helge och nuvarande makan Margit, som kom med i affärsföretaget för 30-talet år sedan, höll ut i det längsta i Sil. Man hade ett brett varusortiment, allt från livsmedel till byggmaterial, hönsfoder, porslin och gardiner.

1977 var det dock dags att satsa på något nytt. Från den 2 maj det året tog man över Kontantaffären i Backe, som då hade drivits av Gunnar och Ingrid Ångström sen 60-talet.
"Kontanten" var byggd 1934, och nu frampå 1970-talet var lokalerna hopplöst föråldrade, trånga och omöjliga att göra om till modern standard för en livsmedelsbutik. Backe måste ha en ny ICA-affär. det blev alltså makarna Forssén som beslöt att göra investeringen, med borgen från ICA-Hakon.

På 40-talet, minns Helge, tog han cykeln och åkte tll Backe för att hämta korv och andra varor från Gunneriussons. Ibland hände det att Gunneriussons flickor cyklade iväg med varorna, så att man kunde överlämna leveransen bortpå moarna söder om Backe, och därmed snabba upp transporten... Från Ramsele kom varorna per buss.

I början av 50-taler skaffade helge motorcykel, och sen blev det bil, för att i konkurrensen med Konsum kunna köra ut varor till Silsjönäs.