»Nyheter

»Bekanta

»Om och kring Backe

»Backe folk

»Släktforskning

»Släkt-träd

»WEB-tools

»On-line spel

Eller skicka oss ett e-mail.

Ärligt talat är han ingen stor vin-kännare, men en sak har han lärt sig. Rioja-vin från ett bra år är aldrig fel. Här kan ni hitta en lista på vilka år som har varit bra (och mindre bra) i Rioja. Forts

Levnadsförhållanden på 1500-talet

Tre till fyra kor per bonde brukar annars vara det vanliga den här tiden. Böndernas små ryggåsstugor och eländiga uthus låg den tiden längre ner mot sjön. I nästan alla byar har nämligen gårdsflyttning skett uppåt i mån av nyodling. De odlade åkerlapparna var små och uteslutande avsedda för odling av säd, och en del åkrar var ej annat än mer eller mindre rensade svedjor. Höfångsten togs från starrmyrar och avröjda bäckstränder. Den var ej sällan av ganska god kvalité. Namn sådana som "Hästforslåtten" vittnar om att även de mera kräsna hästarna fick hålla till godo med skogens vildvuxna gräs.

De här människorna kallades bönder, och de var naturligtvis efter samtidens normer jordbrukare. Men många av dem, ja kanske de flesta, var för sitt uppehälle beroende av vad de kunde hemföra från skogar och fiskevatten. Dess bättre kunde dessa den tiden ge rika håvor åt fångstmannen, och alla, som ej av åldersskäl eller andra orsakar var oförmögna att röra sig i vildmarken, behövde i regel ej svälta även om det blev missväxt, vilken förresten ej var ovanlig fordom. 1500­talets bönder fann således, liksom deras ättlingar under följande sekler, sin utkomst genom en kombination av olika näringsfång, nämligen primitivt jordbruk, enahanda kreatursskötsel samt jakt och fiske. Detta kombinerade näringsfång har i hela Norrland varit typiskt för nybyggaren och skogs- eller fjällbonden. En rubbning i det ena eller andra av de nämnda näringsfången kunde bli katastrofal. Starkare var ej bärigheten i kombinationen. Ett svagt år, minskad förekomst av vilt eller försvårade fångstmöjligheter kunde bli orsak till brist på födoämnen, ja, till nöd och svält. I detta sammanhang bör ihågkommas, att reservförråden av födoämnen om de överhuvudtaget fanns - var små och att möjligheten att få livsmedel från annat håll var utesluten. Understöd eller hjälp kunde ej heller påräknas. Kampen för tillvaron var en realitet och ej som nu ett tomt begrepp.

Om vi kunde göra ett besök i någon av våra 1500-talsbyar, skulle vi otvivelaktigt finna levnadsförhållandena där beklämmande i all deras torftighet, och att "mödan för födan" kunde bli både dramatisk och kritisk skulle vi säkert få belägg för. Skatter, både ordinarie och tillfälliga, utskrivningar till krigstjänst, skjuts- och en mångfald andra skyldigheter bidrog till att göra förhållandena labila. Ombonad och trygg var tillvaron aldrig.