»Nyheter

»Bekanta

»Om och kring Backe

»Backe folk

»Släktforskning

»Släkt-träd

»WEB-tools

»On-line spel

Eller skicka oss ett e-mail.

Ärligt talat är han ingen stor vin-kännare, men en sak har han lärt sig. Rioja-vin från ett bra år är aldrig fel. Här kan ni hitta en lista på vilka år som har varit bra (och mindre bra) i Rioja. Forts

Utdrag ur Fjällsjökrönikan 1952.

Av Hülphers

Fjällsjö sokn

är överst belägen i detta pastorat; gränsar W. emot Ström i Jämtland, i N. och N-o, till Åsele, i O. möter Junsele, och söder ut Moder-Församlingen [Ramsele]. Den löper som en kil af hela Landet i N-w, emellan Jämtland och Lappmarken. Dessa bebodda trakt utgjör 9 mils längd, och 2 till 3 mil i bredd, utom en smalare skogssträcka af flere mil, som går up till Norska gränsen.

Namnet utmärker belägenheten emellan berg och Wattn, hwaraf orten är upfyld.

Hemmantalet efter jordboken, upföres här till 5 355/576 Skatte, 7 115/1152 Crono eller 12 275/384 Mantal, med 63 Rökar, 71 Matlag, 4 Båtsmansrotar och 231 Mantalsskrifne, som utgjör 480 Personer Folk-nummer, hwilkea tilsammmans betalte 1776 i utlagor 1320 dal S:mt; men sedan någon del i Socknen, för dess aflägsenhet blifwit et Capells-lag, är denna församling minskad till 1/4 deln, som räknas under Tåsjö. Gamla jordboken har allenast 10 19/24 Mantal, 40 Hemmansrökar och 9 Nybyggen, som i sednare tider ökadt, hwarörutan efter Härads-skrifwarens uppgift 5 Nybyggen med 3 Faradsland har tilkommit, Capells-laget inräknadt.

Kyrkan ligger 3 1/2 mil ofwan om Ramsele, jämte Fjällsjö wattnleden på norra sidan. Är af träd, med platt tak, senare anlagd än Moderkyrkan. Får nu ständigt Gudstjenst, men innan  Sokn-präst 1755 antogs, hölts endast predikan hwar 3:dje helgdag. Man vet ej Kyrkans ålder, men sägen är, at den blifwit anlagd då Smedsböle ödelades, emedan Åbon derpå, som gjort smide til byggnaden, skal drunknat i hemresan. I fordna tider hafwa flera lägenheter i denna ort råkat i ödesmål, kan hända wid fientlige infall, men troligast då Digerdöden i XIV Saeculo hörjade öfwer Riket.

Åkerbruket har fordom warit rätt svagt i denna sockn, som misswäxt ofta infallit, hwilken ansets härröra af ortens kalla Climat, samt många myrar och mossar, i synnerhet, som skogen närmast åkren ej blifwit borthuggen, efter sådant förment wara skadligt; men sedan samma fördom genom erfarenhet minskat, har Allmogen lärdt huru afrögning närmast åkerfälten bidrager, at kälen snarare aftager och befordrar tidigare säde; jordbruket har derföre blifwit mera lönande, sedan flere förbättringar derwid skedt, dock efter större delen åker, består af sand, skulle jordpärons planteringen wara säkrare, i synnerhet som wid de här befintlige kärr och myror, träffas dertil tjenligen jord, hwilken med sand blandad och något gödd, är mycket gifwande; dock säges, at wid redan gjorda försök, skall wäxten i wamra och torre somrar ej wairt lönande; deremot har tobaks planteringnen gifwit mer. Cronotionden bestiger til 30 tr. 22 kap. Såsom fel wid jordbruket säges, at Allmogen förr icke årligen trädt mer än 10:de delen af åkren, men sått 2 til 3 år sedan Korn, innan de gödt, derefter åter har de haft Korn-säde 2 á 3 år och sedan vår-Råg, som i goda år blifwit vakcer, men mindre gifwande än höst-Råg. Ibland har sådant årligt säde vid omskiftelig wåt och warm wäderlek, bifwir 3:dje gången så ymnogt, som det första, hwarigenom trädet blifwit försummat, men genom erfarenhet i sednare år, år utrönt, att andra sädet på sådant jordbruk, icke kan tagas til mer än hälften mot det första. I det anseende til misswäxt, nödgades Socknens Capallaner, at här i stället för Kornsapnn en tid taga i lön 1/2 L-p. torra gäddor af röken, men Comminist. Flodberg fann i början av 1760-talet åkerskötseln så förbättrad, at säd i natura kunde gifwas, som och nu utgår.

Landshöfd. Baron Örnsköld, som genomsedt denna Anmärkning, och äfwen besök orten, säger at jordpärons plantering skulle i synnerhet bidraga til tätare bebyggande och upodlan i denne och flere med widsträckte fina sandmoar upfylde Socknar, hwaräst han tyckt, at whar bonde borde hafwa 1 tunl. och torpare hälften mindre land afdelt til sådan jordfrukt, som gifwer både för menniskor och creatur, en så nyttig som födande spis.

Boskapskötseln är af ålder ortens bästa näring, emedan widsträckt utrymme och fördelaktigt bete dertil bidrager; utom flere ombyten af foder, gifwes Creaturen ymsom Asp och Björlöf, tillika med Asp och Tallbark, som ökar utfordringen. Tallbark nyttjas här som i Dalarne och annorstädes til bröd i misswäxt år, men brukas eljest åt kor, hwilka deraf gifwa mer mjölk. Aspbark tages antingen wårfru-dagstid wid löftäkten, eller sedan det börjat frysa om hösten, då den kalla liskaft, efter samma med liar skafwes; men om sommaren då Aspen löper, tages den, rullas ihop och täppes med mossa i ändarne, och kallas deras lurskaf; liskafen gifwes wanligen fåren, men lurskafwen åt storboskapen, som deraf blir feta. Med Rofwor gjödes här slagt-fåren, de fås wanligt på åkerland, som först brännas.

Djur- och fogelfångst gifwer äfwen Sockneboerne någon förtjenst. Gåssarne läras ifrån barndomen at hantera bössa, sätta fogelsnaror, samt lägga stockar för Ekor och Lekatt. Hösttiden gå en del i skogen, at wärfwa Björn, upsöka Mårdar och skjuta fogel, som ibland lönar mödan, men stundom är deras winst större, som händelse wis, under nödige skogs körslor då bössa wanligt brukas, träffa willbråd.

Wattnleden, som löper genom Socknen, kommer ifrån flere sjöar i Lappmarken och Norrska Fjällen, men kallas i början Sax-Elfwen. Wid Capells bygden infaller den i Tåsjön, får sedan ansenlig tilökning af Flåsjön i Jämtland, och Ormsjön i Åsele, som här ofwan om Kyrkan sammanlöpa, hwarefter denne Elf, som af flera sträckningar liknar en lång sjö, 1 1/2 mil härifrån wid Nordantjäl i Ramsele, faller i Wängel-Elfwen, som kommer från Ström. Wattendraget ifrån Ormsjön kommer här ofwan om åsen vid Orrnäs byegor i Fjällsjön, sedan det gått förbi Roströms by och Besele utgods. Fiske anses icke särdeles lönande, utom Rudsjön. Här fångas dock något Sik om hösten; isnot brukas eljest om vintern med fördel. Om Elfwen eller Fjällsjön ibland tilfryser före Helgomässan, tages det som förebod af blid wäderlek. Wanligt lägger den sig här i November.

Skogen har i anseende til aflägsenhet och saknad af wattenwerk, ej säreles förr gagnat, men sedan Kramfors och Loo sågwerk blifwit i nedre Pastoraten anlagde, hafwa desse Sockneboer fått någon winst med kabbhuggning.

Särskilda Märkvärdigheter förekomma här icke. Orten är så aflägse, at sällan någon resande, utom Andersmässo tiden, då wisse Hernösands handlande, efter 20 mils wäg, komma hit, at upkjöpa Socknens Afwel, som i synnerhet består i Smör och något Talg, samt Fogel. Ibland allmänna wäxter fås här äfwen åkerbär. I Backe är skjuts ombyte; annat än ridwägar innes icke sommartiden.

Sjukdomar mäst gångbare, äro torr Werk, Håll och Styng, Rosen och Moderpassion. Rödsot gjör här ibland någon minskning, men Frossa har ännu icke blifwit känd. Orten är eljest hälsosam, och besväras sällan av smittosamma farsoter. Saknad på många mil af Apotek och Medicus, gjör at Prästerskapet i Socknen, wid infallande sjukdomar ofta rådfrågas af Allmogen, och derföre äfwen wara försedde med nödige bote-medel.