I stället
för att länka till
denna sida har jag kopierat den. Anledningen är att jag gärna vill
ha kvar denna info även om länken flyttas.
Pengar förr och nu
L. Zielfelt
Det är en känd sak, att större delen av de handlingar som nu finnas
bevarade och som äro ägnade att sprida ljus över våra förfäders liv och
leverne, gälla ekonomiska sammanhang. För varje släktforskare är det
därför av vikt att äga kännedom om våra äldre myntslag och vårt
myntväsendes utveckling i stora drag. Här lämnas en sammanställning över
de mynt och räkneenheter som varit rådande i Sverige-Finland från tiden
omkring 1600 till 1800-talets början.
År 1594-1604. Myntenhet 1 daler i silver.
Räkneenhet |
1 daler |
= 4 mark |
= 32 öre |
= 768 penningar, |
|
1 mark |
= 8 öre |
= 192 penningar, |
|
|
1 öre |
= 24 penningar. |
|
|
Värdet av 1 daler, hopräknat av marköresmynt, kom genom
värdeförsämring allt mer att avlägsna sig från den verkliga
dalern, som egentligen var ett internationellt mynt och som från början
av 1600-talet hos oss benämndes riksdaler.
År 1604-1633. Myntenhet som i föregående.
Räkneenheter som under förra perioden. En riksdaler var vid periodens
början = 48 öre, men fixerades 1619 officiellt till 52 öre. Värdet av
den i mynten ingående metallen skulle, liksom i allmänhet tidigare,
motsvara det åsatta myntvärdet. Denna princip kunde dock ej hållas,
särskilt på grund av de stora förskjutningarna i värdeförhållandena
silver-koppar.
I större summor räknades så gott som aldrig med mark, utan med daler,
öre och penningar. En sådan beteckning som 5 : 17 : 9 var alltså
vanligen liktydig med 5 daler, 17 öre och 9 penningar. Skulle någon gång
fyra tal förekomma efter varandra t.ex. 5 : 2 : 1 : 9, är det andra
talet givetvis mark.
År 1633-1664. Myntenhet 1 daler i silver eller koppar.
Räkneenhet |
1 riksdaler |
= 48 öre. |
|
|
1 daler silvermynt (s:mt) |
= 4 mark s:mt |
= 32 öre s:mt, |
|
1 öre s:mt |
= 24 penningar s:mt, |
|
|
1 daler kopparmynt (k:mt) |
= 4 mark k:mt |
= 32 öre k:mt |
|
1 öre k:mt |
= 24 penningar k:mt. |
|
Officiellt var en daler silvermynt värd 2 daler kopparmynt under
tiden 1633-43 och 2 1/2 daler kopparmynt under tiden 1644-64. Den
samtidiga förekomsten av daler s:mt och daler k:mt, som hade
motsvarighet i fråga om deras underavdelningar, är ytterst förvirrande,
helst som det icke alltid angives, om s:mt eller k:mt avses. Tydligen
härskade det en vana att räkna på det ena eller andra sättet inom en
viss krets och för ett visst ändamål, och då ansågs det onödigt att
upplysa om grundvalen. För forskaren, som ju oftast ej känner dessa
vanor, blir det då nödvändigt att med ledning av beloppets höjd söka
fastställa vad som avses och därvid taga hänsyn till det ungefärliga
förhållandet mellan daler s:mt och daler k:mt.
År 1664-1766. Myntenhet som i föregående.
Räkneenheter samma som i föregående period, men en daler silvermynt
var nu värd 3 daler kopparmynt, varjämte tillkomma som räkneenheter
1 riksdaler, som officiellt motsvarade 52 öre s:mt 1664-80, 64
öre s:mt 1681-1715, 80-96 öre s:mt 1715-19 och därefter 96 öre s:mt ända
till 1776.
1 dukat, som officiellt motsvarade 100 öre s:mt 1664-80, 128
öre s:mt 1681-1715, 160 öre s:mt 1715-19 och 192 öre s:mt 1719-1776. -
Medan tidigare mot beteckningarna silvermynt och kopparmynt svarat mynt
av den metall beteckningen angav, kommo fr.o.m. 1644 också mynt präglade
av koppar att få silvermyntbeteckning. En daler silvermynt kom alltså
att bli namnet på ett kopparmynt värt 3 daler k:mt (före 1664 2 1/2
daler k:mt).
Markmynten i silver benämndes caroliner. En carolin var
2-marksmyntet i silver. 1 riksdaler carolin = 6 mark i carolinmynt = 3
caroliner. 1 daler carolin = 4 mark i carolinmynt = 2 caroliner. Värdet
av en carolin var officiellt från 1686 1 1/4 daler s:mt och från 1715 1
9/16 daler s:mt. Daler s:mt räknad i ören av silver benämndes
daler courant.
Åren 1715-18 utgåvos 40 millioner mynttecken s.k. nödmynt
(»med Görtzens gudar»), vilka utgjordes av små kopparpengar med åsatt
värde av 1 daler s:mt och som voro jämställda med sedelmynt, fast av
metall. Deras värde nedsattes 1719 och 1724; ägarna fingo givetvis
vidkännas svåra förluster.
Sedlar. 1661-67 voro de Palmstruchska banksedlarna i omlopp.
De förlorade hastigt i värde, men inlöstes dock 1667 av staten till
fulla beloppet. Från 1720-talet kommo sedlar åter i bruk. Även dessa
sjönko snart i värde och inlöstes 1776 till hälften av de ålydande
beloppen.
År 1766-1776. Myntenhet 1 riksdaler i silver.
Räkneenheter samma som under föregående period.
1766 fattades beslut om rikets förseende med riksdalersmynt (1, 1/2,
1/4, 1/8 rdr.), varefter präglingen av övriga myntsorter så småningom
upphörde. Vid denna tid började man allmänt att räkna i riksdaler, ehuru
det gamla räknesättet på sina håll länge höll sig kvar.
År 1776-1803. Myntenhet 1 riksdaler i silver.
Räkneenhet |
1 riksdaler |
= 48 skillingar |
= 576 runstycken, |
|
1 skilling |
= 12 runstycken. |
|
Vid myntrealisationen 1776 bibehölls riksdalern i silver såsom
huvudmynt, varvid 6 daler s:mt blev 1 riksdaler. Öremynten höllo sig
länge kvar. Benämningen runstycken brukades aldrig på mynten, utan i
stället delar av skillingen (alltså 1/2, 1/4 skilling etc.). Det
fönämsta betalningsmedlet vid denna tid var sedlar, som utgåvos både av
Riksbanken och Riksgäldskontoret. Riksgäldssedlarna sjönko snart i
värde, vilket vid periodens slut stabiliserades så, att 1 riksdaler
banko (b:o) var 1 1/2 riksdaler riksgälds och alltså 1 riksdaler
riksgälds (rgs) var = 2/3 riksdaler banko. Detta hade till följd att
man fick två sorters mynträkningar: riksdaler (eller skillingar) banko
och riksdaler (eller skillingar) riksgälds.
Genom variationen mellan riksbanks- och riksgäldssedlarna förefinnes
för forskaren liknande svårigheter som i fråga om silver- och
kopparmynträkningen att avgöra vad för myntslag som avses, då detta ej
tydligt utskrives. Man kan dock säga, att riksgäldsmynt i allmänhet
menas ifall det icke särskilt angives, att man räknar med bankomynt.
År 1803-1834. Myntenhet 1 riksdaler i silver.
Räkneenheter samma som i föregående period. En fast stabilisering
åvägabragtes 1803 mellan riksgälds- och bankosedlar, och för att få
medel därtill pantsattes den då svenska staden Wismar till
Mecklenburg-Schwerin för 1.250.000 riksdaler hamburger banko.
Värdeförhållandet 1 1/2 rdr riksgälds = 1 rdr banko blev sålunda
fastställt och kom därefter att gälla.
Emellertid började 1809 banko- (d.v.s. riksbanks-) sedlarna och med
dem även riksgäldssedlarna att falla i värde gentemot silvermyntet
d.v.s. silverriksdalern eller specieriksdalern, som den också kallades.
På så sätt fick man tre olika slags mynträkningar: rdr riksgälds,
rdr banko och rdr specie, varvid det sistnämnda uttrycket avsåg räkning
i silvermynt. Kopparmyntet följde bankomyntets värde.
En fråga som forskaren ofta gör sig gäller värdet av de olika
myntslagen under olika tider uttryckt i livsförnödenheter eller andra
realtillgångar. Vi komma här in på ett ytterst komplicerat kapitel,
främst beroende på den förändring av livsföring och levnadsstandard som
ägt rum särskilt under de senaste hundra åren. De vanor och
levnadsbehov, som nu anses oundgängliga, äro ju helt andra än förr, och
många av dem voro för våra förfäder alldeles okända. För att kunna ge
åtminstone något begrepp om vad de gamla mynten vid olika tidpunkter
kunde anses värda, återges här efter den förträffliga framställningen i
Kungl. Myntkabinettet i Stockholm av vårt myntväsendes utveckling,
värdet av en tunna råg vid vissa tider ifrån slutet av 1500-talet
till 1830-talet. Det är att märka att värdet icke anknutits till vissa
år utan snarare är ett medeltal för vissa tidsperioder. Ehuru den
värdemätare som använts kan synas främmande för nutidsmänniskan, som ju
mera sällan har kännedom om rågpriserna, torde den dock vara godtagbar
för att ge oss en ungefärlig föreställning om, vad våra pengar
motsvarat, omsatta i en viktig realtillgång. Men någon bild av den
allmänna prisutvecklingen kan man av dessa enstaka uppgifter icke göra
sig.
Värdet av en tunna råg kan ungefär beräknas till: 7 mark vid
1500-talets slut, 9 mark omkr. 1609, 2 daler (s:mt) omkr. 1629, 3 daler
omkr. 1633, 2 daler omkr. 1635, 3 daler omkr. 1643, 4 daler omkr. 1664,
5 daler omkr. 1679, 3 daler omkr. 1686, 5 daler före 1695, 12 daler
(k:mt) före 1705, 10 daler omkr. 1716, 15-30 daler 1716-1718, 11 daler
(s:mt) 1718, 8 daler 1719, 6 daler omkr. 1735, 7 daler omkr. 1745, 8
daler omkr. 1755, 17 daler före 1768, 15 daler omkr. 1775, 3 rdr specie
på 1780-talet, 3 rdr banko omkr. 1790, 5 rdr banko omkr. 1800, 9 rdr
banko omkr. 1803, 8 rdr banko omkr. 1820 och 3 rdr specie på 1830-talet.
Denna artikel har tillkommit under medverkan av första antikvarien
och föreståndaren för Myntkabinettet vid Statens Historiska Museum N. L.
Rasmusson, till vilken härmed frambäres ett uppriktigt tack för
välvilligt lämnad hjälp. Följande tryckta källor ha anlitats: K.-A.
Wallroth, Sveriges mynt 1449-1917. Sthlm 1918; Eli F. Heckscher, De
svenska penning-, vikt- och måttsystemen. Sthlm 1940; Erik Gamby,
Sveriges penningväsen. Sthlm 1946; Eli F. Heckscher och Nils Ludvig
Rasmusson, Sveriges mynthistoria. Vägledning vid studiet i Kungl.
Myntkabinettets svenska myntsal. Sthlm 1945.
Genos 25(1954), s. 21-24
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och
Genealogiska Samfundet i Finland
|