»Nyheter

»Bekanta

»Om och kring Backe

»Backe folk

»Släktforskning

»Släkt-träd

»WEB-tools

»On-line spel

Eller skicka oss ett e-mail.

Ärligt talat är han ingen stor vin-kännare, men en sak har han lärt sig. Rioja-vin från ett bra år är aldrig fel. Här kan ni hitta en lista på vilka år som har varit bra (och mindre bra) i Rioja. Forts

Nämndemannen Christoffer Persson i Näset anklagade sin granne Peder Eriksson (ana 11716) att han icke allenast hade hans piga på hans gårdemålsland slagit blå och blodig, utan och sammaledes tracterat hans hustru på hans egen åkerteg, härom rannsakades och befanns som följer:

Peder Eriksson (ana 11716) kunde icke undfalla utan tillstod sig uti vredesmod hava gått in på Christoffers gårdemålsland och slagit hans piga blå och blodig, föregivandes därför, hon utan någon orsak brukade på sig ohövlig mun, beskyllt honom uppsatt åkergrinden och insläppt sina svin till att göra skada, som han nekade för, och dock bevisligen fanns om pigans munbruk, såsom ock hade Peder henne i stark misstanke för det föga nytta av sin boskap i några år haft haver.

Olof Nilsson, före detta i Näset och nu i Backe boende, vittnade sig hava följt bemälte Peder Eriksson (ana 11716) och Christoffer på båt ifrån Näset till Öhn vid pass 1/4 mil, då haver de mycket trätat tillsammans, Peder kallat Christoffer en djävul ibland annat munbruk, på båten. När de kommo över sjön gick Olof upp till Öhn för att tillsäga dem där i byn om Cronans utlagors leverering, kom då Christoffer efter och begärde en båt till låns av hustru Brita, och icke ville följa tillbaka på båt med Peder, utan Peder och Olof rodde på samma båt tillbaka, strax gick han över sin åkerteg, där hans folk gingo och skaro, in på Christoffers teg, där hans hustru skar, och slog henne som Olof såg, såväl som hennes rop hörde. Allt detta kunde inte Peder (ana 11716) undfalla, utan tillstod och bekände sant voro som Olof Nilsson vittnat haver, och att han uti vredesmod hade gått över sin åkersteg in på Christoffers teg där hans hustru uppskar kornet och henne med en lieorv slagit, varom Johan Mickelsson i Öhn och Elias Sjulsson (ana 10548) i Nyland vittnade henne därav blå och blodig varit som sådanr synt hava, vilken i sin ivrighet han ångrar och om nåder beder.

Denna Ringa Rätten kunde icke befria honom Peder Eriksson (ana 11716), att han ju hade överträtt det 3:e Cap. av Edöresbalken, och såledess brottsligen att plikta efter det 21:a Cap. av samma balk: Men om nåd hemställes uti all underdånig ödmjukhet till den Högl. Kungliga Hovrätten, varom ock hela Tingsallmogen tillika med honom på det undersåtl. och ödmjukaste bedja, målsägaren beder ock för honom, som sig haver förlika låtit sedan domen avsades, föregivandes sig icke kunna tänka saken så hög bliva skulle.

Källa: Domstolsavskrifter