»Nyheter

»Bekanta

»Om och kring Backe

»Backe folk

»Släktforskning

»Släkt-träd

»WEB-tools

»On-line spel

Eller skicka oss ett e-mail.

Ärligt talat är han ingen stor vin-kännare, men en sak har han lärt sig. Rioja-vin från ett bra år är aldrig fel. Här kan ni hitta en lista på vilka år som har varit bra (och mindre bra) i Rioja. Forts

Anders Göransson (ana 1060) i Tåsjön kärande till Eric Andersson (ana 1056) i Näset att han varit vållande till sin legopojkes, Hindric Göranssons, död om sina 14 år gammal, genom svältande, det han allenast skickader om vintern näst före jul 1695 till kvarnen en halv mil ifrån byn, men på två dygn intet efterfrågats, därför han på hemvägen måst ligga efter, påståendes Eric Andersson måtte för sådant anses som plikt.

Eric Andersson nekade sig varit vållande till pojkens död, utan sade honom varit sjuklig, och som hustrun skickat gossen till kvarn med mat i säcken, är han av sjukdom bliven överilad, så att han under vägen är död bliven, det ingen kunnat bättra.

I denna sak avhärdes följande vittnen: Ingel Pehrsson i Orrnäs på sin ed vittnade, att dagen för Julafton, den 23 December, när han körde till kvarn genom Näset, tog han av Eric Anderssons hustru någon mäld, som hon fter honom skulle på samma kvarn mala, det gossen Hindric Göransson sedan kom att mala, som var nog svag och klen. Sedan jag avmalit slog jag på hans mäld. Jag frågade om han var sjuk, men han svarade intet därpå. Några fiskben lågo på golvet efter mig, som han upptog och begynte uppäta. Sedan tog han agnbröd ur säcken och någon fisk som han åt; bad att han skulle få komma till mig i Julhelgen, då jag svarade mig intet hava att giva honom är barkbröd, då han sade: Den som finge äta sig mätt av barkbröd. Härmed reste jag ifrån honom.

Eric Nilsson i Näset, efter avlagd vittnesed, intygade att då Hindric Göransson i arbete med honom varit, har han haft mycken liten och svag spisning, så att han av den intet kunnat sig uppehålla, utan de andra måst honom understödja, därför han och var mycket klen och svag, klagade sig aldrig sjuk utan maktlös. När han skickad var till kvarn dagen före Julafton, och vår piga Juldagen om aftonen fått veta av Eric Anderssons piga, att gossen intet var hemkommen, säger hon det för husbonden Isac Pehrsson, som strax säger att det aldrig är väl med gossen: skickar så mig till gossens matmoder att fråga om hon intet vill höra efter gossen, det jag och gör efter min husbondes befallning, och hon ber mig resa efter gossen.

När jag kommer halvvägs, får jag se att yxan och staven var satt i snön bredvid vägen, begynner så ropa mog omkring, då jag blev varse att gossen krupit litet av vägen under en båt, där han låg döder, den jag upptager, lägger på släden, och hemförer. Min husbonde, Isac Pehrsson, drog mycken vårdnad att denne gosse skulle få något till bästa, och manade sin hustru att denna alltid skulle ge honom något, efter att han såg han svalt, och gossen alltid måste vara med i arbete, hurdant väder det var.

Pehr Christofferson i Näset, på avlagd ed, vittnade att gossen Hindric Göransson hade mycket svagt underhåll så ofta han var i arbete med honom, nämligen litet agnbröd, som han intete kunde äta för än han måst torkat för elden; en gång när han var i kvarnen, begynte han äta av mitt rågmjöl i sin hunger, och önskade få äta sig mätter; var mycket klen och maktlös.

Eric Andersson frågades vad bevis han haft där på att gossen varit sjuk och svag uti sjukdom och bestått i annat än hunger; men hade intet annat bevis än han ville hålla det med sin ed; sade sig ock intet varit hemma, när hustrun skickat gossen i kvarnen den gången.

Med stöd av vittnesmålen sakfälldes Eric Andersson trots sitt nekande och dömdes plikta 20 riksdaler silvermynt, en ansenlig summa.

(Källa: Bertil Krånglin)